Am I Evil?
EPIC.
I realized life was a game
A tout mes amis
Je vous aime
Je dois partir

Megadeth - A Tout Le Monde
Jag vill ha Getaway nu.
I'll live as I please
Jag saknar fan Umeå, och så saknar jag såklart SRF!
Fuck this, nu äre sleep som gäller.
Birthday bail
På tal om awesome händelser så kommer födelsedagen att firas med att dra iväg mot Umeå ikväll, sen imorgon äre vidare mot sölvesborg och SWEDEN ROCK FESTIVAL som gäller! Det kommer bli sjuuukt jävla bra.
Bloggandet lär utebli tills jag återvänder om en vecka, och då jävlar lär jag ha massor att berätta om, stay tuned!
Let There Be Rock!
På Torsdagen var det sen äntligen dags för AC/DC på Stockholms stadion! Den konserten alltså, fy fan vad mäktigt. Vi var på plats rätt tidigt vid stadion för att jyra på, kolla in alla köare (vi hade ju sittplats), shoppa grejer och allt vad det var. Så småningom drog Hardcore Superstar igång som förband, vilket faktiskt var helt ok, och sen jävlar exploderade stadion och AC/DC äntrade scenen. Våra sittplatser var faktiskt riktigt bra MEN folket som satt runtomkring var verkligen inte okej. Alltså, är man på en rockkonsert sitter man inte ner även om man har sittplatser! Man lever sig in i musiken, sjunger med, skriker och överhuvudtaget släpper allt annat förutom just det ögonblicket. Jag misstänker att gamlingarna kring oss blev aningen irriterade för att vi gjorde just det, och jag kunde inte ha brytt mig mindre. Det dröjde dock inte länge förrän vi bailade sittplatserna och hoppade över staketet istället, och då jävlar var det ON. AC/DC är mästare på att underhålla publiken och deras musik är fan tidlös, spelningen i torsdags hör lätt till en av de bästa jag hunnit med att se.
As usual så kör vi lite bilder på det. Som vanligt var systra mi mycket bättre och effektivare än mig på att fota, så kanske lägger upp fler senare då jag fått hennes. Kanske.
Vi passade på att få oss varsitt exemplar av SRM's gratistidning som kommer delas ut i sommar på konserter och festivaler medan vi väntade på att få komma in.
Öl, givetvis!
Haha, vi mådde så jävla bra alltså!
Under Hardcore Superstar började det dyka upp både folk och luftballonger, hehe.
Sen körde AC/DC igång och så var man plötsligt där nere och öste.
Recensionerna dagen efter.
- När jag fick lämna ifrån mig bootsen i säkerhetskontrollen på Umeå flygplats, haha.
- Angus strippshow, ohlala.
- Den klockrena kommentaren när en kille berättar att han är från Småland, "Aha så dina föräldrar är syskon?".
- Natten som uteliggare, så skabbigt, så något alla borde prova på någon gång.
TNT!
For Those About To Rock, We Salute You!
Nu har klockan visst hunnit bli över midnatt, vilket betyder att det är min födelsedag! AWESOME. Iiih!
That's what I'd like to call epic failure
Hoppas bara att resten av deras nya album kommer låta bättre..
Oildale - KorN
Diss nummer två är en av mina favoriter, "the prince of darkness" AKA Ozzy Osbourne. Eller egentligen är det Ozzyfans och förståsigpåare i hårdrocksvärlden överlag som irriterar mig idag. Ozzy blir tillfrågad om en eventuell Sabbath reunion i en intervju och svarar som han oftast brukar på sådana frågor med att han aldrig säger aldrig för man vet aldrig vad som händer bla bla bla. SEN börjar folk snacka återföreningar till höger och vänster och blir såklart alldeles galna över alla möjligheter och fan vet vad, please bitches. DIO har knappt hunnit bli begravd och sen blir det hysteri om vilka Iommi och Geezer ska fortsätta med. Ozzy är bränd, fucked up, förstörd, slut som artist, har inget nytt eller gammalt att komma med och kan fan inte ens sjunga sina egna låtar ordentligt. Den dagen DIO dog tog han Black Sabbath med sig i graven, så är det bara.
Btw, musiklistan är ungefär lika bränd som Ozzy, jag orkar bara inte.