Ibland kan jag bli så fruktansvärt less på allt och alla. Jag behöver nikotin för att kicka igång kroppen. Jag behöver inte det här. Ska jag? Borde jag? Måste jag? Vi kör på det. Mänsklig igen. Fortfarande frustrerad, irriterad. Håller mig till reglerna. Isolerad, avstängd, desarmerad. Leker med tankar, leker med ord, krossar drömmar. Jag är färdig med skiten, men långt ifrån målet. Finns för många sätt att göra saker på. Blir fundersam, obeslutsam. Jag vet vad det är meningen att jag ska göra, jag vet inte om jag vill vara med nå mer. Tystnar tankarna med musik, stänger av, stänger ned. Ikväll är det Slayer som ger!