Life down here is just a strange illusion

Har just sett klart en gammal Iron Maiden spelning och sitter och är övertaggad som vanligt. Tycker det kan bli sommar nunu med alla awesome festivaler, lite trist bara att alla band är så utspridda så man får prioritera, hade gett sjukt mycket för att kunna dra på alla.

Anyway, Iron Maiden som headline på Sonisphere, världens bästa jävla liveband, äntligen! Sen har de ju en ny (och kanske sista??) studioplatta på G också som lär bli intressant, men ÅH alla gamla klassiska Maiden låtar! Får fan rysningar när man drar på Number of the Beast, Run to the Hills, The Trooper och alla andra sjukt grymma låtar. Förstår inte hur Harris kan ha skapat något så vackert, och samma gäller så klart för alla andra musiker som bara råkas göra världens bästa jävla musik ur tomma intet. Hur är det möjligt? Det finns nog ingenting som slår högre, inte i min värld iaf.



As I walk my life drifts before me.
Though the end is near I'm not sorry.
Catch my soul, it's willing to fly away.

Mark my words believe my soul lives on.
Don't worry now that I have gone.
I've gone beyond to see the truth.

When you know that your time is close at hand,
Maybe then you'll begin to understand
Life down here is just a strange illusion.

Yeah, Yeah, Yeah...Hallowed be Thy name

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0