Steg upp och for på school idag, och trött var man, yeh. Gick bra iaf, fick ännu ett mvg i någon onödig skitkurs och något fyllo snörde en spritflaska i backen utanför cafét så det stank sprit. Givande.

Anledningen till min trötthet idag kallas The Heroin Diaries. Det var inte ens meningen att jag skulle börja läsa den, men det blev så iaf. Jag började bara bläddra i den lite innan jag skulle sova och så slutade det med att det blev mer läsa och mindre sömn, jag var fast. Jag kan inte låta bli att fascineras av den brutala ärligheten i boken, fångas i dess mörka avgrund och ryckas med i den smutsigaste jävla berättelsen av alla. Allt jag hört om The heroin Diaries är sant, och ändå är den så mycket mer. Jag läste tills det sved i ögonen och man nästintill somnade i boken, och så fort jag la mig på kuddarna och blundade var jag där.

Jag levde Nikki Sixx's liv inatt. Jag satt instängd i garderoben i det stora huset omgiven med berg av droger och vapen, ensam, vaggandes på fötterna medan någon smög runt hörnen och jag hörde rösterna viska utanför. Jag var psykotisk, hade paranoia och ångest och kallsvettades medan rösterna och stegen smög runt utanför och letade efter mig. De skulle ta mig, jag bara visste det, och det enda jag kunde göra var att sitta inträngd i ett hörn medan allting höll på att slita sönder mig inifrån..

Mina mardrömmar är ofta sjukt verkliga, och det händer lite då och då att jag drömmar att jag dör. Dock var detta första gången jag faktiskt var sinnessjuk, och det var då fan så mycket mer skrämmande än att dö.


Det första jag gjorde när jag kom hem var att återvända till boken och fortsätta där jag slutade, jag tror jag är besatt. Man kan nog inte läsa den utan att bli ganska fucked up själv, och ändå, så älskar jag den där jävla boken.

Mercedes kallar från garaget också, blir nog att fortsätta jobba där ikväll. Börja dagen med att inandas spritångor och avsluta den med att inandas lösningsmedel, bra skit.

---