Mötley fucking Crüe

Jag är så jävla inne på Mötley Crüe just nu, fucking love them!



Tyvärr känner jag ingen som direkt delar denna uppfattning med mig. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag föddes alldeles för sent, att vara ung på 80-talet måste ju ha varit musikaliskt jävla underbart. Hårdrocken blir aldrig så bra som den var då! Och morsan min klädde väggarna med Per Gessle eller någon annan bög, such a waste..

Hur som helst är jag helt jävla besatt (?) av Mötley Crüe atm. Av deras musik för de som inte fattade det alltså. Så otroligt grymt jävla underbart. RIKTIG musik att ha i bilen och nöta kalixraggen med. Jag var tvungen bränna en skiva tidigare idag och nu kan jag fan inte sluta lyssna! Inte för att jag nyupptäckt gruppen eller så, har lyssnat på dem i flera år och älskat det jag hört. Däremot har jag nyss läst boken om deras liv, "The Dirt". Jag har aldrig läst en ärligare, smutsigare och råare bok någonsin, och jag blev så jävla fast. Om man gillar Mötley Crüe är den fan ett måste, rekommenderar den starkt!

Grejen är nu den att Mötley Crüe kommer till Sverige i sommar, på Peace and Love av alla ställen. Tror ni att jag vill fara?! Problemet är just det att ingen direkt lyssnar på dem förutom jag (vad jag vet, anmäl gärna intresse!) så vem skulle man fara med? Sen suger planeringen för det blir just efter midsommar typ, dvs nästintill omöjligt att ta sig dit. Dessutom suger det rent ekonomiskt, eftersom det är dyrt och Mötley Crüe är det enda bandet jag verkligen verkligen vill se som kommer vara på Peace and Love (Volbeat lockar dock rätt mycket de också). GAH, jag har ju redan gått miste om AC/DC till sommaren, nånting måste man ju fan på. Peace and Love känns iaf jävligt avlägset ..


Alltså stänger jag in min på rummet och fortsätter spela skiten ur deras låtar! Jag kommer plåga hela Kalix med dem i sommar, tills trumhinnan spräcks och öronen blöder. Snäppet under smärtgränsen är rätt volym.


If you think it’s crazy you ain’t seen a thing
Just wait until we’re going down in flames

We are we are the saints, we signed our life away
Doesn’t matter what you think
We’re gonna do it anyway
We are we are the saints, one day you will confess
And pray to the saints of Los Angeles


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0