Tro fan inte att jag fick sova någonting under rasten. slockande på soffan någon gång baki elva för att bli väckt av Donna kring tolv, helt nojjig var hon. Gick alltså upp, gjorde lite te, läste tidningen och gjorde så småningom ett nytt försök till sömn då samma sak händer igen. Donna väcker mig en timme senare helt nojjig och håller på och gnäller och ylar. Ungefär där gav jag upp alla tankar på att sova, och överlevde kvällen gjorde jag ju (delad tur på en vardag och ytterst lite sömn, ni fattar själva). Alla valparna lever ännu men den yngsta är så extremt jobbig och puckad! Den bara piper och skriker hela tiden och Donna blir helt förstörd av det, stressad och orolig som satan. Dessutom fattar den absolut ingenting, jag har just suttit och försökt tvångsmata den jäveln genom att sticka in Donnis tisse i käften på den, och ändå biter den bara ihop och tjurar. När den till sist fattade att den skulle suga dröjde det inte länge innan Donna föste bort den, nånting är fan fel på den valpen. Snacka om att yngst alltid ska vara trotsigast. Mami tror att den har kolik, jag har ingen jävla aning om hundar ens kan ha det, maybe maybe.