Idag på min, Mamis och Donnas dagliga skogspromenad bestämde jag att vi skulle bestiga Rudträskbacken. Sagt och gjort, vi kämpade oss upp bakvägen och nådde så småningom toppen. Det var fan weird. Himlen var gråmulen, det stormade så det tjöt i öronen och gräset och buskarna som når en till midjan låg helt platt efter backen. Och som om inte det räckte dök det upp ca 20-30 korpar och kråkor som cirkulerade ovanför våra huvuden. Första tanken var fan om vi hade traskat rakt in i en skräckfilm eller något, när olycksfåglarna sveper ner inte långt ifrån en får man ju vissa associationer till sådana.