Har just kommit hem efter vad som lätt kan klassas som den värsta kvällen i Umeå, med en random killes blod på mina händer. Ja, vi kanske kör den långa historien på den.

Började med att systra mi i vanlig ordning blev waaay to drunk och jag och Crille begav oss ut i kylan för att cykla mot ett kårhus och hitta/hämta henne. När så det var gjort mellanlandade vi på Origo för att värma oss och ringa efter taxi. Utanför Origo blev det då bråk av någon anledning, och ingen märkte ens att ena killen låg på backen medan den andra fortsatte mata slag förrän Crille hojtade till och killens polare äntligen kom till undsättning. Jag och Fia kom ut precis när de särat på kämparna och började släpa/bära in den stackars jäveln, som var mer eller mindre medvetslös.

I det läget kunde jag ju inte göra annat än följa gänget in och kolla till hur illa däran den här killen var, instinkerna tog över totalt. Fyfan vad glad jag är över att min hjärna faktiskt fungerar i sådana situationer. Han var inte alltför skadad iaf, blodig i ansiktet och ner över halsen, vaknade till liv och svarade på tilltal men lite groggy och kommer antagligen få sy något stygn i kinden, eventuellt någon lättare hjärnskakning men är svårt att avgöra då han nog var rejält berusad också. Allt dehär och så mycket mer hann jag uppmärksamma på de kanske 2 minuter jag satt bredvid honom, och jag förvånar verkligen mig själv med att ha skaffat det typiska "läkartänkandet" redan.

Killens polare satte ju av direkt för att hämnas, och jag blir så förbannad och less alltså. Jävla machokillar som ska slå varandra medvetslösa och vara allmänt dumma i huvudet. Vi tycker verkligen inte om fyllon ikväll.

Ajja, vi cyklade vidare hemåt iaf, förfrös allt som går att förfrysa och såg ett rådjur i Mariehem! Haha, aningen random när den kom och sprang efter gågatan mitt i all bebyggelse.


Och nu när jag fått ur mig dedär kanske det är dags att försöka sleepa.