Jag har resfeber nu, som satan, och både på det bra och dåliga sättet. Idag har jag varit runt kring Kalix och mer eller mindre sagt hejdå åt släkten, och det känns ju inge vidare kul direkt. Jag kommer sakna dem som en idiot, det kan jag garantera redan nu. Packningen.. Alltså jag ids inte ens ta upp dedär helvetet, det blir som det blir, uttrycket "bära eller brista" passar bra in här, på flera sätt.

Ibland känns det som att jag behöver ta ett kliv bakåt och få lite perspektiv på det hela, känns som att mitt liv snurrar iväg och lämnar mig kvar. Plötsligt har allting gått så jävla fort så jag vet inte om jag hunnit förstå allt som sker ens en gång. Jag har velat dehär så jävla länge, och nu händer det alltså, på jävla riktigt. För mig är det bara helt sjukt, alltså det känns fan snurrigt. Jag ska på äventyr i Umeå ffs, och jag vet att det kommer bli så jävla bra och jag längtar! .. Och tänker att det inte händer, är det verkligen på riktigt?

Tävlingen får gå vidare tills imorgon, och det är jämnt ska ni veta! IIIH nu spårar det, snart snart snart.