Haha, gud vad jag älskar spontangrejer, så jävla skönt alltså. Nu har jag ju inte varit med om någon själv, men man vet aldrig när det sker. Världen är en lyckligare plats idag, har ni inte märkt det? Det ligger förväntan i luften, och den tillhör nog mig. Sista natten hemma i Kalix nu, imorgon drar jag, äntligen. Jag vill riktigt försöka skriva ut min glädje, spänningen jag känner och hur jävla coolt dehär är, men det känns som att orden sviker. Jag ska bli läkare alltså, hur galet är inte det? Wicked fucking sick, haha ni vill inte veta vad jag tänker just nu, ni skulle tro att jag är sinnes. Fast det vet ni ändå redan ..

Undrar hur fan jag ska kunna somna i natt, det känns helt hopplöst. Jag vill mest bara krama om hela världen, skänka ett leende och ett vänligt ord till den som behöver det, dansa hela natten och skratta tills magmusklerna värker. Jag har alldeles för mycket packning, min syster kommer bli galen. Har lämnat de rosor jag fått genom åren (och ansett värda att torka och spara) åt småsyrrorna, hoppas de får någon glädje av dem, för mig är de iaf betydelsefulla.

Jag måste verkligen sluta svamla på nu, ska ju försöka sova! Nu är min mobiljävel borta också, det var ju typiskt. Har för mig att en hundvalp låg och tuggade på den idag när den flög i backen som vanligt, så får leta efter den i köket.