Jag fattar inte att jag börjat censurera så mycket skit i bloggen, känns som att själva tjusningen med att skriva något överhuvudtaget försvinner när man inte känner att man kan skriva allt man har på hjärtat. Ibland funderar jag på att helt byta inriktning också, att nästan helt sluta skriva om mig själv och bara skriva om musik och allt annat som dyker upp i skallen, men det skulle nog inte funka heller.

Hursomhelst kommer det bli en nystart när jag äntligen lämnat den här skithålan. Så less, och ändå kommer man sakna en hel del människor. Då har man annat att skriva om än de små intriger som pågår i Kalix där man oftast gör en höna av en fjäder (okeey jag skriver ändå inte om dem men jag irriterar mig på att de finns). Jag har verkligen få bra saker att säga om stället, och nog kommer jag likförbannat drabbas av hemlängtan i tid och otid. Hatkärlek. Känns som att världen här är färglös, gråskala.

Jag tänker ta mig över och upptäcka om gräset verkligen är grönare på andra sidan.