Jag tror jag har en ny musikperiod på gång, det är som lustigt dedär. Min förra musikperiod bestod av SOAD som spelades 24/7 i några veckor, fan vad vi tycker om SOAD (btw kommer Serj Tankian gästa Sverige i Augusti, med sin jävla orkester .. ). Anyway, den senaste återupptäckten ser ut att bli gamla hederliga och ständigt återkommande In Flames. Åh vad underbart det är när man inte lyssnat på en grupp på länge och sen bara råkas höra en låt och kommer ihåg hur jävla bra gruppen är. Precis så är det nu, råkades dra på lite IF igår och sen var jag fast, igen, oundvikligt återfall. Eller egentligen är det musiklistans fel, började nog redan när jag fick lägga upp World Of Promises där.

Damn nu vill jag fara och se In Flames igen, haha, men det händer nog inte inom den närmsta framtiden iaf. Vilka awesome minnen man har från det bandet och deras låtar och framträdanden alltså. Därav dagens punkt på musiklistan;



Day 11 - A song from your favorite band

 

Once again, jag kan omöjligt välja EN enda låt eller ETT enda favoritband. Inte bara för att det varierar från dag till dag utan även för att det finns sjukt många. Allvarligt talat, om ni kan välja ut ett favoritband har ni lyssnat på alldeles för lite metal, och då kan jag varmt rekommendera att ni fortsätter läsa min jävla blogg, haha.

Man kan väl säga att IF är mitt favoritband idag, och eftersom de funnits med i toppen genom åren passade det ganska bra. Dagens låt är alltså Insipid 2000 - In Flames, en av deras lite mindre kända låtar som helt klart är värd att uppmärksammas.

 

should I defend you for who you are?
the laws are changed and useless!

on their way to a deserted town
where empty windows wave goodbye
a helpless excuse, a falling reality
I'm changed by the shock
and the weight of the punch
a helpless excuse, a falling reality

Fragments of a futile being
a puzzle to the noble ones
ignorant and pitiless they stride

the world around me -
spartanic, minimalistic
a helpless excuse, a falling reality
the large scale plan that once where
you've now drained from life
a helpless excuse, a falling reality

who knows the proper reasons
why it all begins and ends?
ignorant and pitiless they stride

"you are but a form",
the clean, harsh silence passes
"genuine" visions by the noble
ones for the noble ones